Jag glömde totalt bort den här skitbloggen, precis som jag trodde. Fy faan! Jag hatar att blogga! Jag hatar dig som läser nu!
Vad fan är poängen med bloggar? Folk som skriver totalt irrelevanta och/eller onödiga saker som inte en jävel bryr sig om. Jag läste runt lite för ett tag sen och såg nåt som var i stil med "ja ska iveg o klipa horet hos frisörren fasst d kåstar ju ba så mkt :P".
Sedan var det slut.
Får man fråga; VEM FAN I HELVETETS UNIVERSALA ANALRÖVHÅL BRYR SIG!? Sånt där är fan värre än skvallertidningen Klick! som skriver saker som gör allt annat än edukera Sveriges otroligt lågutbildade individer. Jag förstår inte vad han/hon/den/det tjänar på att skriva (om man nu ska kalla det för skriva eller misshandla det svenska språket) massa..... ksdhfkjshdfkjsdhfjksd? Ärligt talat, jag som empatiker förstår andra lägre livsformer så som du själv, men inte fan kan jag plötsligt få impulsen att skriva något så totalt idiotiskt om att jag snart ska "klipa horet hoss den dyrra frissörrenn". Gå inte dit då, fitta.

En annan sak jag stör mig så in i helvete på är ":P". Om jag går och träffar en kompis (det är en sån man känner bra och litar på, ifall att du som inte har några inte visste) och vi ska talas vid lite grann, så börjar jag väl för fan inte lipa varje gång denne ger ifrån sig något extremt dåligt skämt!

- Hej Niklas, hur mår du?
- Jodå Kalle, det är bra, förutom att ryggen värker lite. :P

Vad i helvete? Om jag såg två personer gå mot varandra och sen plötsligt börja lipa så skulle jag belöna bägge med att slå deras käke ur led, så de jävlarna aldrig kan lipa mer. Någonsin!

Så... när jag för en tid sedan skulle träffa några mycket nära vänner i stan, så står jag på tåget och lyssnar på lite bra musik. Självklart älskar Allah mig så han pajar mitt batteri. Anledningen till att jag lyssnar på musik när jag åker kommunalt är för att jag ska slippa höra otroligt dåliga och meningslösa dialoger folk emellan.
Jag hade otur. Sekunderna efter stannar tåget, och tre extrema fjortisar kliver på och ställer sig framför mig. De börjar snacka direkt.

- Amme asså när ett barn föds asså det väger ju typ 30 kilo

Jag dog.

...

...

Jag blev knäsvag och höll på att ramla ihop. Bokstavligt talat. Jag tappade all lust att leva. Jag förlorade tron på mänskligheten. Dummare hade jag aldrig hört. Förrän några sekunder senare:

- Aa, men asså när jag föddes vägde jag typ liksom 3000 gram, det är ju 30 kilo.

Nu fick jag plötsligt kraft igen. Jag blev så jävla förbannad så jag tog upp pennan jag hade i fickan, men hejdade mig precis från att sticka ut ögonen på de alla tre.
JAG FÖRSTÅR INTE HUR FAN I HELVETE MAN KAN TRO ATT MAN VÄGER 30 KILOGRAM NÄR MAN FÖDS!!!! DET ÄR HELT JÄVLA.... JÄVLA..... DFHJRTHO(U%&)OU/ORUJYTRPOTU&Y%PUYEORUTRODTREDOTROYRTOYIRTOYPI!!!!!!!!

Okej, nu ska jag lugna ner mig, för nu ska jag för en gångs skull skriva något positivt.
Marängcup. Jag älskar det. Jag älskar glass, jag älskar choklad, och jag älskar maräng. Finns det ärligt talat något godare?
NEJ!
Varför fan inte då? Har jag inte rätt att få äta goda saker? GB konkurrerar ut allt så man bara äter det, och Sverige blir ett nytt fet-USA. Fy faan! Nu blev det negativt iallafall!!!

Dra åt helvete!